”They don´t want to see us unite:
All they want to do is keep on fussing and fighting.”

Så här inleds låten Top Rankin´ av Bob Marley. Den handlar om ett klassiskt problem för människor som befinner sig i underläge. Vi människor har en tendens att börja bråka i de situationer när vi som allra mest skulle behöva samarbeta. Bob Marley sjöng om de svartas kamp mot förtryck, en kamp som ofta innehållit interna strider. Sådana konflikter gynnar den egentliga motparten och försvårar förändringsarbetet.

Just där kanske alltför många av oss som intresserar oss för den urbana utvecklingen i Stockholm har hamnat. I ett onödigt bråk som mest av allt bromsar en utveckling mot effektivare och modernare transporter. Jag tänker på ”bråket” kring BRT och spårvagn. Urbanisma gillar spårvagn betydligt bättre än buss. Det finns goda skäl att bygga mer spårväg i Stockholm och vi kommer att fortsätta att påtala fördelarna. Men det betyder inte att bussar inte behövs. Vi välkomnar en utbyggd kollektivtrafik i stort. Det vi säger är att man ska bygga det som är bäst. Då blir det ofta buss och ibland blir det spårväg.

Tänk om även bussälskarna kunde se helheten och arbeta för ett bättre transportsystem i stort istället för att med näbbar och klor försöka stoppa spårvägsutbyggnad. Även forskare som säger sig vara för en utbyggd kollektivtrafik verkar ha satt sig för att i första hand motarbeta spårväg.

Påtala gärna det förträffliga med buss men varför förvränga fakta och göra snedvridna jämförelser med spårvagn. Spårväg är och kommer att fortsätta att vara ett fantastiskt bra alternativ på ett antal utvalda linjer i Stockholm. Låt det vara så och framför istället bussens stora fördelar i jämförelse med privatbilism. Bussen som transportmedel är på intet sätt hotat av spårvagn. De kompletterar varandra och kommer att fortsätta att göra så.

Genom att samarbeta och visa på fördelarna med kollektivtrafik i största allmänhet kan alla vi som strävar mot ett mer urbant Stockholm nå resultat. Stop fussing and fighting, and unite!